Lantvete

Provpåsar av bevarade lantvetesorter. Lantsorter kännetecknas av att de inte är förädlade eller selekterade sorter. Lantsorter är sådana sorter som odlades på självhushållande gårdar fram till den agrara revolutionen på 1800-talet då man började förädla spannmålssorter för ökad avkastning. Lantsorterna har stor genetisk variation inom sorterna. Detta var viktigt i en tid då skörd överhuvudtaget var viktigare än så stor skörd som möjligt. Stor genetisk variation innebär en högre tålighet mot sjukdomar och torka m.m.

Hos lantsorterna ville man också ha större skörd av halm mot vad man vill idag, de förädlade sorterna har mycket lägre strå. Halmen var nog så viktig som själva kärnorna och användes till foder, strö, tak, isolering m.m. Därför är lantsorterna betydligt mer högväxande än moderna sorter.

Skörden av kärnor är betydligt lägre än hos moderna sorter, däremot är lantsorterna pålitliga och tåliga. När man odlade dessa sorter så tog man eget utsäde från egen skörd, men man blandade också in tillbytt utsäde och köpt utsäde. Till exempel så finns väl dokumenterat att man ofta köpte nytt utsäde till rågodlingen från Finland då råg därifrån ansågs extra bra. Överlag skaffade man sig utsäde norrifrån i första hand.

Detta, ständigt byte och inköp av utsäde som blandades med eget, samt att sorterna anpassade sig över tid till det område där de odlades gjorde att sorterna har den stora variationen inom sig.

Idag finns väldigt få av dessa riktiga lantsorter bevarade och levande. Olika selekterade sorter finns det mer av. Dessa två sorter av lantvete är från ursprungliga populationerna och är väldigt variabla. Vill du läsa mer om Lantsorter så rekommenderar vi Matti Wiking Leinos bok "Spannmål-svenska lantsorter".

Anledningen till att dessa, och alla gamla sorter, bör bevaras är på grund av de gener som de bär på. Alla sorter har olika egenskaper som är värda att bevara för att kunna förädla fram nya sorter anpassade till nya förhållanden. Den genetiska variationen inom våra odlade grödor är idag allt för liten vilket är en fara för framtides matförsörjning. Givetvis är de också bevarandevärde på grund av det kulturarv de bär på.