Odla frö

Det behövs fler fröodlare i världen! Tyvärr har kunskaperna om hur man tar egna frön försvunnit i takt med att frön har blivit något som bara säljs av fröfirmor samt att allt fler hybrider kommit att dominera i matproduktionen. Men alla kan odla egna frön, det gjorde alla innan fröfirmorna slog igenom under senare delen av 1800-talet. 

Baljväxter:

Alla typer av ärtor och bönor är ettåriga. För att ta frön odlar man dom som vanligt men låter plantorna stå kvar så länge som möjligt på sensommaren/hösten tills baljorna har torkat och fröna blivit hårda. De torra fröna förvaras i papp- eller tygpåsar. Eftersom baljväxter är självbefruktande så är risken för korsbefruktning låg, men risken finns. För att vara helt säker på att få sortäkta frö bör man ha ett avstånd på minst 50 meter mellan olika sorter. Men för hemodling av frön räcker det gott att ha någon meter emellan med en annan gröda mellan sorterna. För att få med så mycket genetisk variation som möjligt bör minst 30 plantor odlas och tas frön ifrån. För att undvika ärtviveln, som övervintrar i fröna, läggs alla frön i en tättslutande påse som läggs i frysen i minst tre dygn. Låt påsen ligga i rumstemperatur ett tag innan den sedan öppnas.

Tomat, paprika och chili:

Dessa frukter är ettåriga och frön kan plockas från helt mogna frukter. När tomaterna börjar bli lite mjuka i skalet och bladen på fruktfästet börjar torka så är de helt mogna. Man brukar rekommendera att inte ta frön från de första och sista klasarna på plantan utan ta från frukterna på mellanklasarna. Frukterna delas på mitten jäms med ekvatorn och fröna pressas ut med gelén, om gelén är grönaktig är fröna inte mogna. Fröna kan läggas på hushållspapper för att torkas. Vill man få helt rena och fina frön kan man jäsa dem. Pressa då ur alla frön i en glasburk, exempelvisen syltburk, fyll på vatten så att burken blir halvfull. Ställ burken på ett varmt ställe. Nu kommer det att jäsa i burken, skaka om och ta av locket några sekunder för luftning en eller par gånger per dag under jäsningen. Efter 2-4 dagar har det jäst klart och de mogna fröna har nu sjunkit ner på botten av burken medans omogna frön flyter. Häll försiktigt av vattnet utan att de mogna fröna åker ur. Skölj med rent vatten och sprid ut fröna på en kökshandduk för att torka.

Paprika och chili behöver lång tid på sig för att ge moget frö så om man ska odla frön behöver man börja ganska tidigt på året med att förså plantor. Fröna brukar vara mogna när frukterna är mörkt röda (eller den färgen de ska ha när de är mogna) och börjar bli lite mjuka i köttet. Man kan med fördel låta frukterna eftermogna inomhus någon vecka innan man tar ut frön som man villspara. Fröna gröps ur och läggs att torka på torrt och varmt ställe.

Både tomater, paprika och chili är självpollinerande. Viss risk förekommer för korspollinering. Man brukar säga att det finns en risk om 2% för tomater att korspollineras, något högre för potatisbladiga plantor. Vill man vara helt säker på att få sortäkta frön kan man sätta någon typ av påse (viktigt att den kan andas) över blomklasarna innan de slår ut. Paprika och chili ger en något större risk för korspollinering och behöver ganska långt avstånd mellan olika sorter för helt sortrena frön, men eftersom plantorna inte är så stora kan man täcka över hela plantorna med till exempel fiberduk när blommorna börjar utvecklas. För att få med så mycket genetisk material som möjligt så bör man ta frön från minst 25 plantor av den sort man vill ha frön från.

Gurkväxter:

Alla gurkväxter är ettåriga och för att ta frön så låter man frukterna sitta på plantan så länge som möjligt och tills skalet har blivit hårt. Ju längre de får mogna utomhus desto bättre, men om man är rädd för frost tar man in frukterna för att eftermogna inomhus. Dela frukterna längs med och gröp ur fröna. Vill man ha rena frön så kan man jäsa dem (se under tomat). Fröna läggs sedan på tork på ett varmt och torrt ställe. Gurkväxter är korspollinerare och kräver pollinerare för att ge frukt. Därför är också korsningsrisken stor mellan sorter. Ska man odla frön krävs stort avstånd mellan sorterna, minst 500 meter men gärna mer, eller att endast en sort odlas. 

Eftersom fröna håller grobarheten i många år om de förvaras torrt och svalt så kan man odla olika sorter olika år. Man kan också sätta påsar av fiberduk över blommorna och göra manuell pollinering om man har fler än en sort, men det kräver lite extra arbete och kunskap. När det gäller squash så finns det tre olika arter som odlas här, cucurbita pepo, cucurbita maxima och cucurbita moschata. Korsningar sker inte mellan de tre arterna men inom dem. Med andra ord kan en squash eller pumpa från varje art odlas.

Bladväxter:

Sallat är självbefruktande och olika sorter kan stå ganska nära varandra utan risk för korsningar. Plantorna går lätt i blom men behöver en lång säsong för att hinna ge moget frö, vilket gör att förkultivering inomhus eller i växthus är att föredra. Det största problemet brukar vara om hösten blir regnig och blöt. 

Spenat och trädgårdsmålla är växter som behöver pollinerare. Spenat och trädgårdsmålla odlas som ettåriga. De sås tidigt på våren direkt på växtplatsen. De plantor som blommar tidigast toppas eller tas bort då man inte vill ha för tidig blomning. Fröna mognar ojämnt och plantan kan tas upp och hängas på tork för att alla frön ska få eftermogna. Sätt en påse över fröna så att de inte dråsar av. Även fåglar kan vara ett problem så att täcka plantorna när fröna börjar mogna är bra. Eftersom sorter korsas lätt så bör man bara odla en sort eller ha minst 500 meter mellan sorterna för att inte riskera korsning.

Lökväxter:

Den vanliga matlöken och purjolöken är tvååriga och ger frö andra året. Gul och röd lök skördas på sensommaren och torkas för att sedan sättas ut igen på våren som sättlök och tillåts då gå i blom. Välj ur de finaste lökarna och sätt dem med minst en decimeters mellanrum så att de får god plats att utvecklas. Blomstänglarna kan behöva stöd för att inte välta omkull. När blomstänglarna övergått från grönt till brunt och frökapslarna börjar öppnas så att de svarta fröna syns skärs hela blomstänglarna av. De får sedan eftermogna i värme tills allt är brunt och alla frön är svarta. Löken pollineras av pollinerare och korsas lätt. För att få helt rena frön behöver det vara minst 500 meter mellan olika sorter. För att få med så mycket genetiskt material som möjligt tas frön från minst 20 lökar. Vid frö odling av purjolök tas hela plantorna upp och jordslås i källare för utplantering på våren. Sedan går man samma sätt tillväga som med gul och röd lök.

Potatislök(schalottenlök) och vitlök förökas vegetativt.

Rotfrukter:

Alla rotfrukter är tvååriga och ger frö andra året. Skörda som vanligt på hösten och övervintra i sandbädd i källare. Var försiktig när blasten tas bort så att inte tillväxtpunkten skadas, vilket resulterar i sämre tillväxt andra året. Palsternacka kan övervintra i landet. På våren väljs de finaste rötterna ut och planteras i jorden med större mellanrum än året innan, fröstänglarna behöver mer plats. Ta frön från minst 20 plantor för att få med så mycket genetiskt material som möjligt. När fröna blivit torra och bruna på sensommaren/hösten så skördas dem. Hela stänglar kan skördas för eftermognad inomhus. Fröna på huvudstängeln är de bästa fröna att ta. Fröna kan sedan gnuggas ut för hand eller så används slaga för tröskningen och såll/fläkt för rensning. Alla rotfrukter är korspollinerare och ett avstånd av minst 1000 meter mellan olika sorter behövs för att få sortrent frö. Morot och palsternacka kan också korsa sig medvildmorot eller vildpalsternacka.

Kålväxter:

Alla kålsorter är tvååriga och ger frön andra året. Odla kålen som vanligt, gräv sedan upp plantan med jordklumpen kvar på rötterna och jordslå i källare eller växthus över vintern. Om vintern är torr kan plantorna klara sig på växtplatsen om dom täcks över. Till våren sätts plantorna ut igen med större avstånd då fröstänglarna behöver utrymme. En del förvarar plantorna barrotade över vintern, det har vi aldrig lyckats bra med utan tycker att det är lättare att få plantorna att överleva om de jordslås, helst i samma jordklump som grävs upp på hösten. Är det huvudkål som odlas så skärs ett snitt tvärs över huvudet för att fröstänglarna ska komma ut. Det går att skörda kålhuvudena på hösten och sedan gräva upp plantan för övervintring, den skjuter då ut fröstänglar från stammen. Fröna bildas i skidor som får sitta kvar så länge som möjligt. När fröskidorna är bruna och torra och man kan höra hur det rasslar i dem när man skakar så är fröna mogna. Fröna ska gå från grön, via brun till svart färg. Skidorna tröskas och sedan får man rensa med såll eller fläkt. Fläkt är att föredra då omogna fröer blåser bort. Ta frön från minst 30 plantor för att få med så mycket genetiskt material som möjligt.

Gräsväxter:

Majs: Vissa sorter hinner ge mogna frön i Sverige. Kolla efter tidiga sorter. För att hinna få frö är det bra att förkultivera majsen innan den sätts ut för att förlänga säsongen. Annars odlas den som vanligt men man låter kolvarna sitta kvar och torka på plantan. I slutet av säsongen blir hela plantan gul och torr. Fröna ska vara så torra som möjligt när kolvarna plockas. Det går att låta kolvarna eftermogna lite inomhus men de möglar lätt om kolven inte är tillräckligt torr. Bättre då att torka kolvarna i en större tork. Fröna går sedan att vrida av från kolvarna. Majs korspollineras lätt och endast en sort bör odlas. Eftersom majs har lätt för att bli inavlad så rekommenderas minst 200 plantor att ta frö ifrån för att få med så mycket genetiskt material som möjligt.

Spannmål: Odlas som vanligt och får mogna ordentligt innan skörd. Kolla så att allt ser friskt och fint ut. Skörda, tröska och rensa fröna. Förr i tiden brukade de största fröna sparas till nästa års utsäde.